Blast from the past

En gammal serie från gamla bloggen!

Hur du vet att det är dags att dammsuga:

Vardagshat, måsar och måshat

Min kille säger alltid: "-Hata är ett starkt ord.." när jag tappar det och vrålar saker i stil med: "-Jag HATAR folk som inte kan stänga soptunneluckan!!". Och det har han rätt i. Det är dumt att hata människor hit och dit, och det är skitdumt när folk måste vräka ur sig sitt hat. Kanske missbrukar jag ordet hata, som många andra, men jag har därför hittat på ett nytt ord: vardagshat. 
   Vardagshat är ungefär samma sak som "jag avskyr", "jag blir så förbannad på.." och liknande uttryck, fast värre. Du vardagshatar inte krig, orättvisor, mobbning och patriarkatet. Det är vanligt hat och avsky. Saker du kan vardagshata är t ex grannar, busschaufförer som tvingar dig att kliva av i vattenpölar, kallt kaffe och spindlar. Saker som gör dig något vansinnigt upprörd men som samtidigt inte är befogat att hata. Du hatar förmodligen inte din granne eller en spindel på samma sätt som du hatar svältkatastrofer. Förhoppningsvis inte. Innerst inne vet du att du inte har rätt att hata spindeln på grund av dess blotta existens.

Det jag vardagshatar mest här i livet, förutom grannar som inte vet om att dom har grannar, är måsar. Måsar har kommit att bli samlingsnamnet för fiskmåsar, skrattmåsar, trutar och annat jäkelskap. Egentligen är fiskmåsar ganska söta och ofarliga, och tyvärr får dom ta oförtjänt mycket skit. Dom riktiga bovarna är trutarna. 
Jag hatar dom satans skitdjuren! Dom skriker, dom anfaller, dom river i sopor och allt dom kommer åt, OCH, tro't om du vill, dom bajsar. En trut är stor som en och en halv fet katt och har tomma blanka hajögon. För mig är det ganska uppenbart. Djävulen har skickat dom.Om du vill träffa en trut så gå inte till havet, där finns inte en enda. Gå till stan, gå till bostadsområdena.
   En trutbajs är i storlek med en mindre människas, en liten valbajs eller 450 småfågelskitar.
En trutbajs kan klubba ner dig. En trutbajs fräter hål på dina kläder, din billack och bleker ditt hår på en sekund. 
   I den här staden, Varbergstaden, är det inte bara jag som hatar dom flygande svinen. Alla gör det. (Utom en tant på min gata som matar dom..?) Är det konstigt att vi avskyr detta fjäderfä? När dom anfaller barn på förskolegårdarna? När dom välter tanter och stjäl deras varmkorv utanför Torggrillen? När dom sitter med sina simhudsfötter i körsbärsträden, käkar och skrämmer småfåglar? 

Vi kan diskutera människans roll i det hela, men det vill jag inte. Jag vill bara få det här ur systemet och hata i fred.
Det enda djur jag inte blir ledsen över om det dör ut: trut. 
Klart slut.

Nyårsplaner?

Nu är det bara lite drygt fem månader till nyår! 
Det kan vara god tid att börja planera. 
Jag tänkte dela med mig av hur jag firat dom två senaste tolvslagen. Väldigt olika, men var och ett bra och minnesvärda på sitt sätt..

Får ja ba' säj en sak..!?

"-Får ja ba' säj en sak..!? FÅR jag ba' säga en sak!? FÅR JAG BARA SÄGA EN SAAAAK!!!"
Så brukar jag säga. Och så vill jag avbryta alla (för det jag har att säga är oftast viktigt).
Och då säger min kompis Karin (argt): "-KORS I TAKET! Malin ska SÄGA nåt!"
Ingen är förvånad, och så skrattar vi, till jag avbryter och säger:
"-Jag skulle faktiskt säga nåt!"

Jag heter Malin och jag gillar att prata, lyssna, skriva. Och så gillar jag listor, så nu är detta en lista.

En liten lista om mig:

 ▪Jag har många stora känslor, jag skriker när jag pratar och låter arg fast jag är glad. Ibland kallas det pondus, ibland heter det dum i huvudet. Jag fnissar inombords men är född med en grumpy mun (släkten på mammas sida har det, ser förjäkla trist ut, och missvisande!). 

 ▪Jag skrattar åt bajs och sånt trots att jag borde vara vuxen. Det innebär att jag skrattar mycket oftare än folk utan bajshumor. Flera miljarder mer skämt att skratta åt.
OBS! Kan ändå uppföra mig i seriösa sammanhang.

 ▪Det jag älskar mest är min son, hans far, våra familjer och släkt. Älskar släkt helt sjukt mycket. Allas släkt! Och gamla människor, det finns dom som inte är bittra as, believe me!

 ▪Jag tycker om ordning och reda, att skriva listor, planera i kalendern, sätta papper i pärmar och sånt där. Men där slutar det. Städa är svintråkigt och hemma hos oss råder för det mesta smutsigt, kreativt kaos.

 ▪Jag har nästan alltid klänning. Har jag inte det så har jag kjol. Jag tycker inte om att begränsa min kroppsform. En gång om året köper jag ett par byxor i tron att "nu är det nya tider!". Men jag har ännu inte varit redo för den nya tiden, så i min garderob har jag en hög oanvända byxor. Som en timeline av tyg.

 ▪Jag har övat mycket på att inte svära, men ibland kommer det ut små grodor som inte är så lustiga att se. Fast jag lovar att jag inte svär här, för visst är rövpung inget svärord?? Det är skillnad på svärord och fula ord - DET ska man ha klart för sig.

 ▪Jag skriver nästan alltid för långt. Det är lite så med det mesta när det gäller mig, när räcker det? Hinner aldrig ta reda på det.

 ▪Vad jag gör om dagarna när jag inte lever loppan med min bebis-son: skriver, pysslar, ritar serier och annat, syr och skämtar.

Detta är del 1 av förmodligen 100 inlägg om mig själv. Men är det så himla konstigt? Jag känner mig själv jätteväl och vet nästan allt där är att veta om mig. Träffar mig varje dag och vet precis vad jag varit med om. Och så är det ju min blogg. Fniss.