Jag hoppas bilden funkar att klicka upp. Fotad med mobilkamera. Livet utan dator är en kamp.
söndag 28 september 2014
lördag 27 september 2014
Flera gamla jag
2007-2008 gick jag på folkhögskola för att måla, rita, skulptera och annat underbart. Det var ett väldigt speciellt år i mitt liv, jag hatade allt och mest mig själv. Jag försökte hantera mitt självförakt genom att teckna och måla självporträtt. Det hjälpte inte alls, inget blev färdigt och jag blev aldrig nöjd.
Idag har jag rotat bland gamla teckningar och målningar och hittade bland mycket annat dessa tre självporträtt från det året.
Visst ser man hur lycklig jag var? Speciellt på sista!
Ps. Är lite gladare nowadays. Ds.
fredag 26 september 2014
onsdag 24 september 2014
En sann berättelse om matte
Om matte
Jag hatade matte i skolan. Dödshatade. På högstadiet viskade jag svordomar in i mitt skåp och hade gråten i halsen varje gång jag skulle hämta matteboken. Men det var inte alltid så, och jag tror att jag har kommit på vad det var som hände!
Det var mitt eget fel. Alltså lite mitt fel, resten skyller jag på lärarna, som vanligt.
Innan jag började skolan så älskade jag att leka skola, bästa lektionen var matte för då kunde pappa skriva mattetal åt mig på ett papper. Jag suckade (för det gör man åt läxor) och sprang leende upp på mitt rum och räknade. När jag var färdig gick jag suckandes ner till pappa som fick rätta.
Och så började jag riktiga skolan och i ettan tvåan var ju matten skitlätt, tyckte jag. Så nånstans i tvåan eller trean så bestämde jag mig för att göra ett experiment/testa min lärare. Talen var ju orimligt lätta och det kändes som att jag inte ens behövde tänka, det blev rätt ändå. Vad jag än svarade så var det rätt. Så jag gjorde helt enkelt så att jag bara skrev. Ett helt kapitlet svarade jag bara slumpmässigt valda tal. Och jag var svinsäker på att 1. Jag var ett matematiskt geni som inte ens behövde se frågan för att veta svaret. Eller 2. Min lärare skötte inte sitt jobb, hon rättade inte ordentligt.
Men satan vad hon hade rättat när jag fick tillbaka boken! Röda bockar på ALLA talen! Jag var i fullständig chock. Hur kunde det bli så? Hela min självbild raserades. Jag som var ett geni?
Jag minns detta som ett trauma och jag är helt säker på att detta ströp något i min hjärna. Resten av grundskolan hatade jag som sagt matte, jag visste redan innan att jag inte kunde och det dröjde upp till andra året på gymnasiet innan det lossnade, lite, för mig. Det var helt tack vare en mycket bra pedagogisk och tålmodig lärare i kombination med MVG-kåthet från min sida.
Sensmoralen i den här berättelsen är, om dina barn leker skola, gör det inte för lätt för dom. Släng in lite andragradsekvationer direkt så att dom fattar att matte, och livet, är en kamp!
Nu när jag skriver detta så går det upp för mig, det är ju pappas fel alltihop! Herregud hur hanterar jag det här nu då?!
Ps. Ett litet tillägg. Alla som är duktiga på matte säger "matte är endast logik, allt är logiskt." Men det stämmer inte riktigt, det beror på din hjärna. För mig är det inte logiskt, massor av saker som sägs vara logiskt är inte det för mig, medan jag uppfattar ologiska saker som helt logiska. Hjärnor fungerar olika. Matte är bara ett exempel på saker jag måste lära mig hur det fungerar och hur man ska tänka. Och går det för lång tid mellan varven så måste jag lära mig på nytt när jag hinner glömma. Och det är inte bara jag. Logiskt är ologiskt!
fredag 19 september 2014
En studie i måsbajs
Det har blev dåligt med seriestrippar den här sommaren, men det betyder inte att jag inte har gjort något. Terapiritande blev temat. Ämnet jag tog i tu med, mitt måshat. Resultatet blev en serie bilder under överskriften "En studie i måsbajs". Studien är inte färdig och den har börjat leva lite sitt eget liv. Jag är snart uppe i tusen miljoner varianter.
Dom tre första kommer här nedan. Jag är himla dålig på foto, och jag blev tvungen att lägga nån slags filter på bilderna för att dom skulle bli riktigt tydliga. Men egentligen skittydligt från början, svart på vitt.
Jag tror man kan klicka på bilderna för att få upp dom större. Vi har fortfarande ingen dator så jag testar att göra det här genom mobilen, håll tummarna!
Dom tre första kommer här nedan. Jag är himla dålig på foto, och jag blev tvungen att lägga nån slags filter på bilderna för att dom skulle bli riktigt tydliga. Men egentligen skittydligt från början, svart på vitt.
Jag tror man kan klicka på bilderna för att få upp dom större. Vi har fortfarande ingen dator så jag testar att göra det här genom mobilen, håll tummarna!
En studie i måsbajs #1: Bonnarötan
En studie i måsbajs #2: Nytvättade håret
En studie i måsbajs #3: Nytvättade bilen
onsdag 20 augusti 2014
KRIS
När vi kom hem från semestern så pajade skrivaren OCH min sambo bestämde sig för att sälja datorn. Iiiiii! Så just nu vet jag varken ut eller in. Hur ska jag få in mina pappersserier i internetet utan dator?
Kris och katastrof!
Kris och katastrof!
Dagens personskada
Idag har jag kört på/över två killar med barnvagnen. Två olika tillfällen, båda gångerna med flit. Och jag är sjukt nöjd.
Senaste tiden så verkar det ha blivit nån slags trend att vara en kaxpelle. Oftare och oftare möter jag folk (uteslutande unga killar 14-25) som vägrar gå åt sidan/hålla åt sidan/visa en uns respekt. "Här kommer jag och jag flyttar inte på mig för någon!" Så.Satans.Löjligt. Ingen ska behöva slänga sig i diket när man får möte på gångvägen, vi kan snällt samsas om utrymmet, det är jättelätt! Sällan behöver vi gå så nära att vi stryker oss mot varandra. Så idag när Dumgök a.k.a Pojke ca 18 kommer emot mig med bröstet först, fötterna sprättande åt sidorna, sammanbitna käkar och den hårda blicken fäst i horisonten, så spänner jag ut bröstet, puttar fart på barnvagnen och kör på honom. Skulle han falla till marken av själva krocken så kör jag över honom, samt trampar med hälarna där jag får möjlighet. För jag blir galen. Det handlar inte om nån PMS, hormonstörning eller människohat. Jag är bara sån. Och kan jag inte kunna få vara "sån" ibland? När jag går på trottoaren, håller höger och försöker att inte vara i vägen? När jag gör precis som sig bör?
Två gånger på samma dag, och hade jag velat hade jag nog kunnat meja ner ett par grabbs till.
Pojkar, kom inte emot mig med hotfullt sammanbitna käkar och arga ögonbryn, håll höger, väx upp och gå och krama din mamma eller nåt. Kaxig är aldrig cool.
Senaste tiden så verkar det ha blivit nån slags trend att vara en kaxpelle. Oftare och oftare möter jag folk (uteslutande unga killar 14-25) som vägrar gå åt sidan/hålla åt sidan/visa en uns respekt. "Här kommer jag och jag flyttar inte på mig för någon!" Så.Satans.Löjligt. Ingen ska behöva slänga sig i diket när man får möte på gångvägen, vi kan snällt samsas om utrymmet, det är jättelätt! Sällan behöver vi gå så nära att vi stryker oss mot varandra. Så idag när Dumgök a.k.a Pojke ca 18 kommer emot mig med bröstet först, fötterna sprättande åt sidorna, sammanbitna käkar och den hårda blicken fäst i horisonten, så spänner jag ut bröstet, puttar fart på barnvagnen och kör på honom. Skulle han falla till marken av själva krocken så kör jag över honom, samt trampar med hälarna där jag får möjlighet. För jag blir galen. Det handlar inte om nån PMS, hormonstörning eller människohat. Jag är bara sån. Och kan jag inte kunna få vara "sån" ibland? När jag går på trottoaren, håller höger och försöker att inte vara i vägen? När jag gör precis som sig bör?
Två gånger på samma dag, och hade jag velat hade jag nog kunnat meja ner ett par grabbs till.
Pojkar, kom inte emot mig med hotfullt sammanbitna käkar och arga ögonbryn, håll höger, väx upp och gå och krama din mamma eller nåt. Kaxig är aldrig cool.
måndag 4 augusti 2014
onsdag 30 juli 2014
måndag 28 juli 2014
tisdag 22 juli 2014
Vardagshat, måsar och måshat
Min kille säger alltid: "-Hata är ett starkt ord.." när jag tappar det och vrålar saker i stil med: "-Jag HATAR folk som inte kan stänga soptunneluckan!!". Och det har han rätt i. Det är dumt att hata människor hit och dit, och det är skitdumt när folk måste vräka ur sig sitt hat. Kanske missbrukar jag ordet hata, som många andra, men jag har därför hittat på ett nytt ord: vardagshat.
Vardagshat är ungefär samma sak som "jag avskyr", "jag blir så förbannad på.." och liknande uttryck, fast värre. Du vardagshatar inte krig, orättvisor, mobbning och patriarkatet. Det är vanligt hat och avsky. Saker du kan vardagshata är t ex grannar, busschaufförer som tvingar dig att kliva av i vattenpölar, kallt kaffe och spindlar. Saker som gör dig något vansinnigt upprörd men som samtidigt inte är befogat att hata. Du hatar förmodligen inte din granne eller en spindel på samma sätt som du hatar svältkatastrofer. Förhoppningsvis inte. Innerst inne vet du att du inte har rätt att hata spindeln på grund av dess blotta existens.
Det jag vardagshatar mest här i livet, förutom grannar som inte vet om att dom har grannar, är måsar. Måsar har kommit att bli samlingsnamnet för fiskmåsar, skrattmåsar, trutar och annat jäkelskap. Egentligen är fiskmåsar ganska söta och ofarliga, och tyvärr får dom ta oförtjänt mycket skit. Dom riktiga bovarna är trutarna.
Jag hatar dom satans skitdjuren! Dom skriker, dom anfaller, dom river i sopor och allt dom kommer åt, OCH, tro't om du vill, dom bajsar. En trut är stor som en och en halv fet katt och har tomma blanka hajögon. För mig är det ganska uppenbart. Djävulen har skickat dom.Om du vill träffa en trut så gå inte till havet, där finns inte en enda. Gå till stan, gå till bostadsområdena.
En trutbajs är i storlek med en mindre människas, en liten valbajs eller 450 småfågelskitar.
En trutbajs kan klubba ner dig. En trutbajs fräter hål på dina kläder, din billack och bleker ditt hår på en sekund.
I den här staden, Varbergstaden, är det inte bara jag som hatar dom flygande svinen. Alla gör det. (Utom en tant på min gata som matar dom..?) Är det konstigt att vi avskyr detta fjäderfä? När dom anfaller barn på förskolegårdarna? När dom välter tanter och stjäl deras varmkorv utanför Torggrillen? När dom sitter med sina simhudsfötter i körsbärsträden, käkar och skrämmer småfåglar?
Vi kan diskutera människans roll i det hela, men det vill jag inte. Jag vill bara få det här ur systemet och hata i fred.
Det enda djur jag inte blir ledsen över om det dör ut: trut.
Klart slut.
Vardagshat är ungefär samma sak som "jag avskyr", "jag blir så förbannad på.." och liknande uttryck, fast värre. Du vardagshatar inte krig, orättvisor, mobbning och patriarkatet. Det är vanligt hat och avsky. Saker du kan vardagshata är t ex grannar, busschaufförer som tvingar dig att kliva av i vattenpölar, kallt kaffe och spindlar. Saker som gör dig något vansinnigt upprörd men som samtidigt inte är befogat att hata. Du hatar förmodligen inte din granne eller en spindel på samma sätt som du hatar svältkatastrofer. Förhoppningsvis inte. Innerst inne vet du att du inte har rätt att hata spindeln på grund av dess blotta existens.
Det jag vardagshatar mest här i livet, förutom grannar som inte vet om att dom har grannar, är måsar. Måsar har kommit att bli samlingsnamnet för fiskmåsar, skrattmåsar, trutar och annat jäkelskap. Egentligen är fiskmåsar ganska söta och ofarliga, och tyvärr får dom ta oförtjänt mycket skit. Dom riktiga bovarna är trutarna.
Jag hatar dom satans skitdjuren! Dom skriker, dom anfaller, dom river i sopor och allt dom kommer åt, OCH, tro't om du vill, dom bajsar. En trut är stor som en och en halv fet katt och har tomma blanka hajögon. För mig är det ganska uppenbart. Djävulen har skickat dom.Om du vill träffa en trut så gå inte till havet, där finns inte en enda. Gå till stan, gå till bostadsområdena.
En trutbajs är i storlek med en mindre människas, en liten valbajs eller 450 småfågelskitar.
En trutbajs kan klubba ner dig. En trutbajs fräter hål på dina kläder, din billack och bleker ditt hår på en sekund.
I den här staden, Varbergstaden, är det inte bara jag som hatar dom flygande svinen. Alla gör det. (Utom en tant på min gata som matar dom..?) Är det konstigt att vi avskyr detta fjäderfä? När dom anfaller barn på förskolegårdarna? När dom välter tanter och stjäl deras varmkorv utanför Torggrillen? När dom sitter med sina simhudsfötter i körsbärsträden, käkar och skrämmer småfåglar?
Vi kan diskutera människans roll i det hela, men det vill jag inte. Jag vill bara få det här ur systemet och hata i fred.
Det enda djur jag inte blir ledsen över om det dör ut: trut.
Klart slut.
Nyårsplaner?
Nu är det bara lite drygt fem månader till nyår!
Det kan vara god tid att börja planera.
Jag tänkte dela med mig av hur jag firat dom två senaste tolvslagen. Väldigt olika, men var och ett bra och minnesvärda på sitt sätt..
Det kan vara god tid att börja planera.
Jag tänkte dela med mig av hur jag firat dom två senaste tolvslagen. Väldigt olika, men var och ett bra och minnesvärda på sitt sätt..
måndag 21 juli 2014
Får ja ba' säj en sak..!?
"-Får ja ba' säj en sak..!? FÅR jag ba' säga en sak!? FÅR JAG BARA SÄGA EN SAAAAK!!!"
Så brukar jag säga. Och så vill jag avbryta alla (för det jag har att säga är oftast viktigt).
Och då säger min kompis Karin (argt): "-KORS I TAKET! Malin ska SÄGA nåt!"
Ingen är förvånad, och så skrattar vi, till jag avbryter och säger:
"-Jag skulle faktiskt säga nåt!"
Jag heter Malin och jag gillar att prata, lyssna, skriva. Och så gillar jag listor, så nu är detta en lista.
En liten lista om mig:
▪Jag har många stora känslor, jag skriker när jag pratar och låter arg fast jag är glad. Ibland kallas det pondus, ibland heter det dum i huvudet. Jag fnissar inombords men är född med en grumpy mun (släkten på mammas sida har det, ser förjäkla trist ut, och missvisande!).
▪Jag skrattar åt bajs och sånt trots att jag borde vara vuxen. Det innebär att jag skrattar mycket oftare än folk utan bajshumor. Flera miljarder mer skämt att skratta åt.
OBS! Kan ändå uppföra mig i seriösa sammanhang.
▪Det jag älskar mest är min son, hans far, våra familjer och släkt. Älskar släkt helt sjukt mycket. Allas släkt! Och gamla människor, det finns dom som inte är bittra as, believe me!
▪Jag tycker om ordning och reda, att skriva listor, planera i kalendern, sätta papper i pärmar och sånt där. Men där slutar det. Städa är svintråkigt och hemma hos oss råder för det mesta smutsigt, kreativt kaos.
▪Jag har nästan alltid klänning. Har jag inte det så har jag kjol. Jag tycker inte om att begränsa min kroppsform. En gång om året köper jag ett par byxor i tron att "nu är det nya tider!". Men jag har ännu inte varit redo för den nya tiden, så i min garderob har jag en hög oanvända byxor. Som en timeline av tyg.
▪Jag har övat mycket på att inte svära, men ibland kommer det ut små grodor som inte är så lustiga att se. Fast jag lovar att jag inte svär här, för visst är rövpung inget svärord?? Det är skillnad på svärord och fula ord - DET ska man ha klart för sig.
▪Jag skriver nästan alltid för långt. Det är lite så med det mesta när det gäller mig, när räcker det? Hinner aldrig ta reda på det.
▪Vad jag gör om dagarna när jag inte lever loppan med min bebis-son: skriver, pysslar, ritar serier och annat, syr och skämtar.
Detta är del 1 av förmodligen 100 inlägg om mig själv. Men är det så himla konstigt? Jag känner mig själv jätteväl och vet nästan allt där är att veta om mig. Träffar mig varje dag och vet precis vad jag varit med om. Och så är det ju min blogg. Fniss.
Så brukar jag säga. Och så vill jag avbryta alla (för det jag har att säga är oftast viktigt).
Och då säger min kompis Karin (argt): "-KORS I TAKET! Malin ska SÄGA nåt!"
Ingen är förvånad, och så skrattar vi, till jag avbryter och säger:
"-Jag skulle faktiskt säga nåt!"
Jag heter Malin och jag gillar att prata, lyssna, skriva. Och så gillar jag listor, så nu är detta en lista.
En liten lista om mig:
▪Jag har många stora känslor, jag skriker när jag pratar och låter arg fast jag är glad. Ibland kallas det pondus, ibland heter det dum i huvudet. Jag fnissar inombords men är född med en grumpy mun (släkten på mammas sida har det, ser förjäkla trist ut, och missvisande!).
▪Jag skrattar åt bajs och sånt trots att jag borde vara vuxen. Det innebär att jag skrattar mycket oftare än folk utan bajshumor. Flera miljarder mer skämt att skratta åt.
OBS! Kan ändå uppföra mig i seriösa sammanhang.
▪Det jag älskar mest är min son, hans far, våra familjer och släkt. Älskar släkt helt sjukt mycket. Allas släkt! Och gamla människor, det finns dom som inte är bittra as, believe me!
▪Jag tycker om ordning och reda, att skriva listor, planera i kalendern, sätta papper i pärmar och sånt där. Men där slutar det. Städa är svintråkigt och hemma hos oss råder för det mesta smutsigt, kreativt kaos.
▪Jag har nästan alltid klänning. Har jag inte det så har jag kjol. Jag tycker inte om att begränsa min kroppsform. En gång om året köper jag ett par byxor i tron att "nu är det nya tider!". Men jag har ännu inte varit redo för den nya tiden, så i min garderob har jag en hög oanvända byxor. Som en timeline av tyg.
▪Jag har övat mycket på att inte svära, men ibland kommer det ut små grodor som inte är så lustiga att se. Fast jag lovar att jag inte svär här, för visst är rövpung inget svärord?? Det är skillnad på svärord och fula ord - DET ska man ha klart för sig.
▪Jag skriver nästan alltid för långt. Det är lite så med det mesta när det gäller mig, när räcker det? Hinner aldrig ta reda på det.
▪Vad jag gör om dagarna när jag inte lever loppan med min bebis-son: skriver, pysslar, ritar serier och annat, syr och skämtar.
Detta är del 1 av förmodligen 100 inlägg om mig själv. Men är det så himla konstigt? Jag känner mig själv jätteväl och vet nästan allt där är att veta om mig. Träffar mig varje dag och vet precis vad jag varit med om. Och så är det ju min blogg. Fniss.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)